Fredag igen! Var till Arbetsförmedlingen igår och där var det tjockt med folk. De hade kallat till sommarjobbens dag och tydligen var det många som tog chansen att få veta vilka arbetsgivare som behövde personal. Där var hundratals förhoppningsfulla arbetslösa som trängdes framför båsen där några få arbetsgivare visade upp sitt magra utbud.Jag lyckades växla ett par ord med en arbetsgivarrepresentant innan floden med människor obevekligt drog sig med mig. Det gällde att ta skydd bakom någon skärm så att man fick några sekunder på sig för att rafsa ihop några broschyrer. För att inte omedelbart svepas med av mängden med människor som hela tiden strömmade in på arbetsförmedlingen.
När jag kom ut från Arbetsförmedlingen lite tilltufsad och omtumlad så tänkte jag att jag kanske skulle ta en runda till. Men bara åsynen av mängden med människor som strömmade till, övertygade mig om det meningslösa i att försöka.
Istället kollade jag igenom de broschyrer jag lyckats att få tag i, trots trängseln. Inte mycket att hurra för! Jag bestämde mig då för att ta en rask promenad för att försöka skaka av mig det trauma som det innebar att se alla dessa människor som så hett önskade sig ett arbete och de få arbeten som stod dem till buds.
Nåja, jag gick en promenad, köpte några nya kaffemuggar, skrivarpapper, tog en fika och sist men inte minst hälsade på i glasbanken för ett uttag av deras billigare skotska varusortiment. Som arbetslös så får jag avstå från deras mer exklusiva sortiment och bara ibland göra ett uttag från de billigare sorterna.
Passade på att hälsa på min bror som återigen var sjuk, i någon förkylning. När jag gick därifrån så kände jag mig ganska obehaglig till mods, återigen en traumatisk upplevelse. Det var inte bara det att han var sjuk utan atmosfären hemma hos Tobbe var inte så trevlig. Fast det kanske var det att han var sjuk och inte orkade vara trevlig.
